Hickan: april 2015

torsdag 30 april 2015

Vilken jobbig dag del 2!

nog inte. Men när hon kom tillbaka med två små plastbilar fick hon iaf undersöka mig. Dr tyckte vi skulle fortsätta smörja två ggr om dagen med mildaren kortison tills utslagen var helt borta.
Sedan skulle vi göra ett allergitest men Dr trodde inte jag skulle klara av ett pricktest ( det tror varken jag eller mamma heller) så vi skulle lämna ett blodprov. Mamma skulle Embla mig först. Mot apoteket att köpa Emblaplåster. Jag vill bara säga att jag ibte gillar plåster och fick protestera våldsamt, jag bryr mig inte alls om att alla som väntar hör hur jag protesterar, men mamma är obevekelig, plåstren måste på. Sedan fick vi vänta en timma på att Embla-krämen verkade. Det var bra för jag fick glass. Sedan mot Provtagningen. Två sköterskor (som sa oj vad han är stark), mamma, svett, snor och tårar (några i smyg från mamma också) gav 3 ml blod och de var nöjda. Pust. Nu kunde vi åka hem. Nu ville jag verkligen ha min Mercedes. Mamma ville åka hem till Frans direkt. Jag gastade; MERCEDES superhögt så säkert hela sjukhuset hörde och gjorde hela min kropp till slingrig gele. V åkte till BR och hittade en dyr o fin Merca åkte hem och åt fil o macka med Frans som nu var helt frisk.

onsdag 29 april 2015

Vilken jobbig dag!

Jag har haft lite utslag på skuldran ner mot armen ända sedan jag hade prickar i samband med förkylning i november. På vårdcentralen gav de kortisonkräm och sa att det är eksem, som senare skall utredas. Igår var dagen för det. Mamma och jag hade pratat hemma om att vi skulle till doktorn och att efteråt skulle jag få glass och en bil. En Mercedes bestämde jag bestämt. Javisst sa mamma, en Mercedes skall det bli, men vi får köpa den imorgon när vi är lediga.
På morgonen skulle jag bada och mamma duscha och jag började säga bajsa och fick sitta flera ggr pp pottan. Klockan går och mitt i detta vägrar Frans gå till skolan pga ont i magen. Mamma ringer och fixar. Stoppar ner mig i badet igen och sig själv in i dusch. Sedan iväg med Frans kvar hemma att titta på TV.

Väntrummet var jättekul med leksaker och en jättefin blå audi som jag åkte runt på. Men snart skulle jag vägas och mätas. Jag började gråta och vägra redan vid mätningen. Så jag fick ligga på bebismätbordet. Tillbaka till väntrummet och roliga Audin en stund innan doktorn tog emot. Jag ville inte att hon skulle titta på mig och protesterade högljutt och slingrigt. Läkaren försökte muta mig genom att ge mig en present, hon frågade om jag ville ha klistermärke eller en bil? Mercedes säger jag blixtsnabbt och läkaren hummar att hmm, märket vet jag inte